”Gott nytt kyrkoår” utbrast jag i Seglora kyrka för precis en månad sedan. Då var det den första advent och jag predikade om människans behov av att ibland få möjlighet att börja om på ny kula. Jag pratade också om möjligheten att se första advent som en nystart för det andliga och själsliga livet och att se övergången till ett nytt kalenderår som en nystart för den jordiska och världsliga delen av oss själva.
Ett av fundamenten för en religiöst troende människa är antagandet om att tillvaron består av åtminstone två dimensioner, en andlig och en världslig. I kristen tro är vi av uppfattningen att dessa två dimensioner är olika men att de samtidigt hör ihop. Det finns en länk mellan dem, och ett tecken på det är för oss kristna tron på att Gud valde att komma till oss i form av Jesus, bli som en av oss, visa sin kärlek till människan och göra sin längtan efter relation med oss tydlig. Ett annat tecken på att den andliga och världsliga dimensionen hör ihop är att Jesus, som ju ändå måste ses som en stark och tydlig representant för den andliga dimensionen, till så pass stor del fokuserade sin förkunnelse på hur vi kan och bör leva här och nu på jorden, inte på hur vi ska bete oss där borta i den andliga evigheten.
En inte helt ovanlig men i högsta grad befogad fråga när man pratar om religionens roll i samhället är: Kan man vara kristen utan att tro på Gud och utan att tro att Jesus var gudomlig?
Mitt och många andras svar blir nej, eftersom det nog på något sätt och i någon mån behövs en tro på att Jesus var mer än en vanlig människa. Det krävs en tro på att han var Gud i mänsklig gestalt. Det krävs nog på något sätt och i någon mån en tro på uppståndelsen för att vara religiöst kristen.
Därmed inte sagt att Jesus endast är och kan vara viktig för den som är kristen och därmed inte sagt att man inte kan leva som en god kristen om man inte är kristen. Som jag sade så handlar en stor del av hans undervisning om livet här och nu på jorden – om relationer, rättvisa, etik och moral – och den biten kan vem som helst, ta till sig och ha som mål att leva efter oavsett om man tror att världen består av en eller flera dimensioner.
Ett exempel på detta kan en av Jesus mest tydliga uppmaningar till människan vara, nämligen den som handlar om att dö från sitt världsliga jag. Uppmaningen kan tolkas som att den världsliga delen av oss själva är oviktig i relation till den andliga men om man går på linjen att det världsliga och det andliga hör ihop så blir det mer logiskt, i alla fall för mig, att anta att uppmaningen i grund och botten handlar om att inse att mitt världsliga jag inte är världens centrum, att jag själv ensam inte är det viktigaste som finns men att jag är oerhört viktig som en del i ett sammanhang, en ovärderlig pusselbit i helheten.
Att dö från sitt världsliga jag tror jag handlar om att se att jag genom att hjälpa andra, hjälper mig själv; att jag genom att rädda andra, räddar mig själv. Det handlar om att inse att det är genom att ge som jag får, genom att älska som jag blir älskad. Det handlar om att inse att om vi öppnar upp och riktar våra sinnen ut mot vår omvärld istället för inåt mot oss själva så finns det skatter att upptäcka som vi aldrig annars har möjlighet att ta del av.
De uppmaningar som Jesus har när det gäller livet här på jorden kan alla människor ta till sig och leva efter och alltså kan Jesus vara en förebild och ledstjärna för varenda människa här på jorden. Därför är han viktig som en världslig ledstjärna i kampen för och strävan mot ett gott 2014.
Men om vi till människan Jesus och hans etiska och moraliska råd och uppmaningar lägger tron på en andlig och gudomlig dimension – tron på att Gud är en realitet och att Jesus var och är Gud i mänsklig gestalt – så händer något. Vårt agerande här på jorden får plötsligt större konsekvenser för nu har våra handlingar effekt i ett större sammanhang än bara det världsliga. De har effekt in i den andliga dimensionen och om vi då gör som Jesus säger: släpper fokus på oss själva och istället riktar blicken utåt så har vi ytterligare en dimension att upptäcka och fördjupa oss i. Ytterligare en dimension i tillvaron att fascineras av.
Om vi till all den etiska och moraliska undervisning som Jesus förkunnar lägger tron på att Jesus var och är Gud så får vi också ett löfte. Ett löfte om att det inte bara är vi som kämpar för den här världen och de människor som lever i den. För vi har den där starka och livfulla kraften som vi kallar Gud med oss, ja till och med i oss tack vare nattvarden.
Och när vi kämpar för ett gott, fredligt, medmänskligt och barmhärtigt 2014 har vi också den godaste och tryggaste av herdar att följa:
Hjälpen kommer från Herren, som har gjort himmel och jord.
Han låter inte din fot slinta, han vakar ständigt över dina steg.
Han sover aldrig, han vakar ständigt, han som beskyddar Israel.
Herren bevarar dig, i hans skugga får du vandra, han går vid din sida.
Solen skall inte skada dig om dagen, inte månen om natten.
Herren bevarar dig från allt ont, från allt som hotar ditt liv.
Herren skall bevara dig i livets alla skiften,
nu och för evigt.
Amen.
Texter:
Klagovisorna 3:22-26
Psaltaren 121
Johannesevangeliet 2:23-25
Prästmangan 