13/5 Bönsöndagen

Texter:
1 Mosebok 18:26-32
Efesierbrevet 3:14-21
Lukasevangeliet 18:1-8

 

Predikan

Mycket i den kristna tron syftar till att hjälpa oss att bli så hela människor som möjlig. Vi har syndabekännelse och förlåtelse där vi kan lägga av oss sådant som tynger våra axlar. Vi har nattvarden som för många fungerar som en källa till kraft, liv. Vi har välsignelsen som är en blandning av att be och förvissa oss om att vi alltid är burna av Gud.

Den bön som vi ber för oss själva tror jag är minst lika viktig för vårt helande. Musikern och artisten Leonard Cohen har skrivit en textrad som lyder: ”There is a crack in everything. That’s how the light shines in.” På svenska: ”Det finns en spricka i allting. Det är på det sättet som ljuset kan lysa in.”
Jag tycker väldigt mycket om den här textraden och jag tror att den säger mycket om förutsättningen för bön. För om vi inte vågar eller vill visa att vi är sårbara, att vi har sprickor så har inte Guds ljus någon möjlighet att lysa in.

Att be behöver inte vara särskilt komplicerat. Bönen behöver inte innehålla en massa fina ord, eller innehålla ord över huvud taget. Man behöver inte ens veta vad man vill när man ber. För en bön behöver inte vara svårare än att bara vara inför Gud.

Men bön kan vara mer som ett samtal mellan Gud och en själv. Och i det samtalet har man möjlighet att säga precis vad man tycker, känner och vill. Vi kan be om hjälp, vi kan tacka men vi kan också gråta, skrika, klaga och till och med tjafsa. Ungefär som Abraham gör med Gud i den gammaltestamentliga texten eller som kvinnan gör i evangelietexten. Och det häftiga i båda de texterna är ju att Gud faktiskt lyssnar och att Gud faktiskt vill gå människorna till mötes.
Sen tror inte jag att det sker på det tydliga och raka sättet som det står beskrivet i dagens texter. Det är inte alltid som våra böner får svar på det sätt som vi tror eller vill. För jag tror inte alltid att det är det vi säger att vi behöver, vill eller önskar som vi innerst inne verkligen är i behov av. Men ibland är det nog det och då vill jag tro att Gud försöker att hjälpa oss. Verktygen för hjälpen är väldigt olika. Ibland kan det nog till och med vara vi själva som blir det.

Jag läste för en tid sedan en intervju med en helt vanlig troende kille som svarade så här på frågan om bönesvar:

– Om jag ber en bön för en vän som har det svårt kan jag få en impuls att ringa och fråga hur det är och om jag kan hjälpa till med något. Då blir min egen handling – inspirerad av Gud under bönen – på ett sätt svaret på min bön

Vi kan alla be och vi gör det på olika sätt och i olika miljöer. För mig är det viktigt att känna och förmedla att bönen inte är tvungen, den är inget måste. Den är inte till för att Gud ska bli nöjd. Vi ber inte för att Gud kontinuerligt måste höra oss. Bönen är till för människors skull. För att vi ska få styrka, insikt och ibland även hjälp.

Det är bönsöndagen idag och jag tänkte därför att vi ska stilla och öppna oss en liten stund i enskild bön. Och vi kan göra det med löftet om att Guds ljus lyser in genom våra sprickor.

…….

Amen.

3 reaktioner på ”13/5 Bönsöndagen

  1. Tänkte bara berätta om en fin söndag på bönsöndagen i Johanneskyrkan i Kumla. Efter min predikan fick vi höra sången av en Leonard Cohen-beundrare som kunde sången utantill. En fin avslutning!

  2. Tack Magnus för dina tankar! Särskilt den om ”sprickan” – vi är ju människor med både sprickor och brustenhet. Jag ska predika på söndag och den bilden kommer jag att ha med mig.
    Mvh Gert

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s